Nyheter

Sekelskiftet 1900 med stora bondgårdar som omges av mindre byggnader så som bodar, fähus och bagarstugor, samt den tidens hantverksskicklighet är starkt närvarande då dagens yrkesmän inom byggbranschen, planerare, byggnadsvårdare och privatpersoner fyller salen. De nyfikna åhörarna har samlats till museiområdet Stundars i Solf för att delta i seminariet Energi och Gamla hus, som ordnats av Stundars i samarbete med VASEK den 3.2.2014.

Museiområdet Stundars består av ett
sextiotal gamla byggnader som är inredda
för att skildra sekelskiftet 1900.

Expert ser undantagstillstånd som klokt alternativ

Under dagen diskuteras EU:s nya energikrav på byggnader och hur dessa kan tillämpas på gamla hus. Flera av de nordiska experterna som kommit för att föreläsa är av åsikten att tilläggsisolering kan förstöra värdet av ett gammalt hus. Konsthistorikern Lars Sjöberg från Stockholm säger:
- Jag ifrågasätter EU:s direktiv. Jag vill att Sverige ska ansöka om undantagstillstånd, eftersom direktiven förstör vårt kulturarv. Museiverket i Finland borde absolut göra det samma.

Sjöberg anser det utopistiskt att försöka följa EU:s direktiv och förvandla de byggnader som är byggda i Sverige före 1900-talet till energieffektiva. Enligt honom borde undantagstillståndet gälla just dessa byggnader. Finland kunde där emot ansöka om ett undantagstillstånd för byggnader som är byggda på den svenska eller ryska tiden, det vill säga före 1917. Sjöberg uppskattar att de kulturhistoriska byggnadernas andel är kanske kring 3–4 % av alla byggnader och menar att om de lämnas oisolerade påverkas inte den totala mängden utsläpp nämnvärt. I Finland finns cirka en miljon egnahemshus.
- Det svåra med EU:s direktiv är ju att samma direktiv gäller för hela EU. Byggkulturen i södra och norra Europa har ändå varit helt annorlunda. Visst kan de lägga tilläggsisolering på sina stenhus i söder, men våra trähus ruttnar bort om de isoleras enligt direktiven, konstaterar han.

Sjöberg har undervisat i byggteknik på Stockholms universitet under flera decennier och vet att dagens allmänhet är obildad i historiska byggnader. Därför är han glad över att få sprida kunskap om det han brinner för, det vill säga gamla byggnader, även om han själv gått i pension från sin tjänst som intendent på Stockholms Nationalmuseum för över tio år sedan.
- Kunskap förmedlar och väcker intresse. Nationell självkänsla förutsätter att man känner till sitt lands historia och kan stå upp och försvara det som är historiskt värdefullt då det behövs.

Konsthistoriker Lars Sjöberg vill bevara Sveriges och Finlands kulturhistoriska byggnader.

Från en ytterlighet till en annan

Under dagen föreläste flera experter angående energi och gamla hus från olika synvinklar. Professor Eigil Roaldset från Narvik i Norge har en gedigen erfarenhet av gamla hus, men han har även varit i Ryssland och byggt passivhus. Han talade om de nordiska husens utveckling ända från de första som byggdes till dagens energisnåla byggnader. Enligt Roaldset har byggtekniken utvecklats i det stora hela åt rätt håll och han ser stora möjligheter i den teknik som används i dagens passivhus.

Som motvikt till Sjöbergs synpunkt presenterade PD Manager Jukka Sevón från Paroc Ab ett frontmannahus från 1948 som renoverats till ett nära-noll energihus. I detta pilotprojekt fick frontmannahuset bland annat 0,5 meter tjockare väggar åt alla håll tack vare tilläggsisoleringen, maskinell ventilation och solfångare. Pilotprojektet orsakade både förskräckelse och nyfikenhet bland publiken, eftersom många ansåg att renoveringen förstört huset.

- Jag är väldigt glad över att vi fick så många experter hit. Dagens föreläsningar har varit givande och mycket varierande, fastän alla behandlade samma rubrik. Vi kunde inte heller ha hittat ett lämpligare ställe att ordna seminariet, gläds projektchef Mauritz Knuts från VASEK som ansvarar för projektet Energieffektivt byggande.

Han avslutar med en knepig fundering:
- EU:s direktiv är en svår fråga. Alla på seminariet var överens om att vi behöver hitta sätt genom vilka vi kan spara energi, men direktiven väckte mycket bra diskussioner om framtiden. Borde vi hitta en gyllene väg mellan de två ytterligheterna? Det vill säga ska man endast restaurera till ursprungligt skick, eller ska man göra energieffektivitetsåtgärder och hur stora ska ingreppen i så fall vara?